18 minus en dag

Jag har tänkt lite för mycket på senaste tiden. Den här senaste veckan och speciellt senaste dagarna har mycket handlat om "Det här är sista gången i min barndom som jag...*fyll i valfri normal sak man gör*". Och nu börjar det snart närma sig det viktiga beslutet; den sista låten jag hör i min barndom. Och det lutar åt att det symboliskt nog blir The End med Beatles.

på fritids gjorde dem fina kort när man fyllde år. 7 samt 6 år synes här.

Summering, Linneas barndom:
13/11-1990: Föds 01.40 Uddevalla.
1990-1996: Mamma var dagmamma så det var massa barn här som man kunde leka med, om bröderna inte räckte till. Johanna, Frida, Lisa, Nils osv. Astrid Lindgren = tummen upp. Även Björnes magasin var en favorit. Och glass förstås.
1996-2002 Låg och mellanstadium. Det var la soft. Lekte och sånt. Spice Girls & Britney Spears var ju lätt bäst. Tills i femman när jag tack och lov blev besatt av Beatles.
2002-2005 Hmm. Högstadiet. Njaaa. Engelskklass. Min Beatles-obsession fortsatte att frodas och det var i princip det enda jag lyssnade på.
2006-NU! Gymnasiet! Way bättre. Fortfarande engelsk inriktning. Och oj vad många nya band det blev. Och konserter! För många underbara för att nämna. Så det får bli onämnt.
Framtid: Blir nog bäst skulle jag tippa på!

Jag kollade igenom lite gamla skrivböcker från lågstadiet (detta måste man göra om man är 18 minus en dag). Hittade lite berättelser jag skrev back in the days. Åh.

Mamma sa att jag skulle plocka lingon idag. Jag gick ut i skogen och plockade men plötsligt stacks det... Det var björnbär! Aj! sa det när det stacks. Det var visst björnbär! Oj, där var visst lingonen. Jag lägger ett märke där lingonen är först måste jag plåstra om för björnbärna. Jag vet! Jag tar reflexen till märke! Där det lyser i skogen där, där är lingona! Nu går jag hem. Men mamma var inte hemma! "Jag är inte hemma. Jag hjälper morfar. Jag kommer hem klockan 1." Nu var klockan 8 på morgonen. Jag tror att lingonen inte behövs. Jag tycker ändå inte om lingon.